Burma biståntBy Jesper Bengtsson,

Februay 21, 2015 SRA-Sweden

Det svenska stödet till en burmesisk människorättskommission som kontrolleras helt av militären visar att omvärlden borde inta en mer försiktig hållning i relationerna till Burma. Demokratiseringen har avstannat. Samtidigt har omvärlden satsat allt på att ökade investeringar och diplomatiska kontakter ska räcka för att göra Burma till en fullvärdig demokrati. Nu krävs det en plan B, skriver Jesper Bengtsson, författare till flera böcker om Burma.

BRÄNNPUNKT | BISTÅND TILL BURMA

Svenska Dagbladet avslöjade nyligen att Sida och Raul Wallenberg-institutet bidragit med 16 miljoner till Myanmar National Human Rights Commission (MNHRC), en kommission för mänskliga rättigheter vars syfte i praktiken verkar vara att stötta makthavarna i Burma.

Avslöjandet var en nyhet, men det kom ändå inte som någon överraskning för oss som följt utvecklingen i Burma.

Landets militära elit har på senare år ägnat stor möda åt att upprätta ett system som ser demokratiskt ut på ytan, men som i praktiken betyder fortsatt militärstyre.

Den nya konstitutionen antogs 2008. Den ger militären rätt att utse 25 procent av platserna i parlamentet och flera permanenta ministerposter. Den utestänger också demokratirörelsens ledare Aung San Suu Kyi från presidentposten genom att den förbjuder någon som varit gift med en utlänning att bli president.

Den civila regering som tillträdde för fyra år sedan består nästan uteslutande av före detta militärer. Detsamma gäller för de flesta andra viktiga funktioner i samhället.

Pressfriheten och föreningsfriheten har ökat. Men nya medielagar har väckt oro, och myndigheterna är fortsatt repressiva mot organisationer som driver de etniska minoriteternas och fattiga bönders rättigheter.

Burma är förstås ett mycket bättre land i dag än för tio eller 20 år sedan. Öppenheten är större. Friheten har ökat. Utvecklingen har fått företag från EU och USA att vallfärda till landet. Stora varumärken har återvänt, liksom biståndsorganisationer, diplomater och politiker. När Fredrik Reinfeldt reste på formellt besök i november 2012 hade han ett fyrtiotal svenska företag i släptåg.

Men allt fler, bland dem demokratirörelsens ledare Aung San Suu Kyi, varnar nu för att generalernas plan hela tiden varit att göra det samma som kommunistpartiet i Kina; öppna ekonomin för att öka välståndet, men i praktiken behålla makten.

EU och USA ägnade 20 år åt att isolera Burma. Det förekom inga diplomatiska kontakter, inget bistånd att tala om och handeln med denna en av världens hårdaste militärdiktaturer var mycket begränsad. När reformerna verkade möjliga satsade USA och EU allt på att processen var på allvar. Men vad händer om Aung San Suu Kyis farhågor besannas? Vad ska omvärlden göra om reformerna bara var ett sätt att lura omvärlden att öppna sig mot Burma utan att något i grunden skulle förändras i de interna maktstrukturerna?

Svaret är att ingen riktigt vet.

EU och USA måste därför skaffa en plan B och visa, både för medborgarna i Burma och de egna ländernas invånare, att det inte räcker med ekonomiska reformer för att bli en accepterad del av världssamfundet. Ett första steg vore att hota med förnyade sanktioner om inte reformprocessen omedelbart återupptas.

JESPER BENGTSSON

chef för Tankesmedjan Tiden, författare till flera böcker om Burma

Source: SVD opinion

Added by SwedishGuy